Första tävlingen för mig förutom en lagtävling på Skarpnäck.

Dagarna innan tävlingen hade samma känsla av upprymdhet, förväntningar och spänning som Julafton och födelsedagar när en var liten. 

Tidigt på morgonen såg Rörken väldigt fin ut. Daggen hade försvunnit i den redan varma solen. 

Efter ha fått igång depån och ett förarmöte så var det dags för första träningen. Jag va indelad i Heat 1 i elbilsklassen. Vi var först ut på banan. 

Träning.

Första träningen kändes bra, banan var lättkörd med några sektioner som kunde bita ifrån och man kunde lätt förlora tid. Greppet i banan fanns från början.

Min bil kändes snabb men framvagnen hade för mycket fäste. Den blev lätt nervös vid hål och av den knöliga astroturfen. Mina talanger räckte inte till för den här bilen, det blev för svårt att vara konsekvent.

Inför andra och sista träningen så velade jag mellan några olika ideér för att få framvagnen lite snällare. Det fanns en tanke om att byta ut mina GRP Plus från soft till medium. Men jag ville inte förlora fästet bak. Så jag landade på att byta ut till hårdare fjädrar fram. Det va en chansning då jag inte ville att bilen skulle vara känslig men framvagnen behövde mer stöd. I efterhand finns många andra ideér men det får vi ta på en testdag.

Andra träningen så kändes bilen super! Jag kunde pusha hårdare ur kurvorna och framvagnen kändes mycket mer stabil och styrningen blev mycket mer linjär. Perfekt! Nu är det upp till mig. Skit, men bra!

Men, vart är mina tider? Varför syns inte mina tider? Är transpondern trasig?! Panik! 
Inne i depån såg jag att transpondern var helt död. Och reservtranspondern låg hemma… 

Minuskabeln hade lossnat innuti den helt gjutna transpondern. Fram med en skalpell och lödkolv. Nu ska vi fan gräva fram en terminal vi kan löda fast en minuskabel till!

Två minuter innan kval så funkade transpondern igen.

Kvalen.

Första kvalet kändes likvärdigt med andra träningen, men farten och kontinuiteten saknades för att ens vara i närheten av Håkan eller Jakob. Det hjälpte inte att jag va sprängfylld med adrenalin och stress som efter en björnattack på grund av transpondern. 3:e plats efter Jakob och Håkan igen. Duon i topp låg på 10 varv på 6minuter. Jag låg på 9. Mycket jobb kvar…

Andra kvalet kände jag mig lugnare men fortfarande långsammare genomsnitt och fortfarande 9varv på 6 minuter. Det jag vann på lägre genomsnittet var att lära mig några nya linjer på banan.

Sista kvalet så ville jag verkligen nå 10 varv… 

Tredje kvalet så släppte det rejält, de nya linjerna hjälpte en del och jag vågade pusha bilen mer utan att skicka den okontrollerat till grannkommunen. Nu börjar det kännas bra inför finalerna.

Jag kvalade in på 4:e plats bakom Håkan, Hillman och Jakob.

Finalerna.

Bästa två av tre räknas.

Inför första finalen började nerverna pirra lite. Ingen rullande start, nu kör vi en Le-Man start. 

Första finalen började med en rookie krash för mig då jag blev på tok för ivrig och plöjde genom en massa bilar och orsakade kaos för både mig och andra. Min bil hamnade ovanpå en annan bil, osäker på vem, men jag ber om ursäkt för det. Men efter 10-15 sekunder av krashande och rookie misstag av mig så började jag jaga igen. Men blev påkörd ett par gånger till. I slutet av finalen började bilen släppa lite tidigt i bakvagnen i kurvorna men den kändes ok, mer om det sen. Hamnade på 5:e plats. Linus körde grymt och jag kunde inte rå på han. Håkan, Jakob och Hillman var bortom horisonten sen länge.

Andra finalen var en katastrof, innan finalen borde jag ha bytt däck men tog ett väldigt dåligt beslut att köra vidare på däck som inte höll knappt de första 2 minuterna. Mina talanger kunde absolut inte kompensera för fästet jag hade. Bilen kändes oförutsägbar och jag missade ständigt mina bromspunkter. Dåligt beslut att inte byta däck och jag körde dåligt och för aggressivt som även andra fick lida av.

Slutade på en 7:e plats. Min bästa tid va långsammast av alla andras bästa tider.

Sista finalen. Nya däck. Banan sitter i ryggmärgen. Nu måste jag skärpa mig.

Starten gick bra och jag fick snabbt utrymme att försöka sprinta iväg. Bilen kändes som under andra träningen och sista två kvalen. Jag låg på andra plats en liten stund men talangen räckte inte för att hålla den platsen. Jag gjorde ett misstag på 11:e varvet och Håkan som enbart väntade på mitt misstag kunde ta sig förbi utan anstränging. Min personbästa tid kom i slutfinalen och det var här allt satt. Körde så bra jag kunde men räckte inte till alls för att utmana varken Hillman eller Håkan. 

Håkan, Jakob och Hillman körde fantastiskt. Fanns många lärdomar av att bara se dom köra. Det fans många lärdomar under hela dagen. Byt däck till finalerna är en av dom…

I slutändan hamnade jag på en fjärde plats. En fjärdeplats fylld med massor av lärdomar och framför allt väckt mer hunger för fler tävlingar.

Tack för en fin tävling Rörken RC RMK och tack till alla deltagare.