När jag på fredagsmorgonen, dagen innan tävling, drog upp rullgardinen så sjönk humöret i samma takt som gardinen hissades upp. Snö, i Stockholm var marken var helt täckt av snö. Det såg lika illa ut i Eskilstuna och rapporterna som kom in visade en bana täckt av snö. 

Men tack vare en ledning som snabbt tog beslutet att skjuta på tävlingen till dagen efter och ett enormt arbete på att få banan körbar så kunde vi anlända till första tävlingen på söndagen. 

Min rutin är att snabbt packa upp och sen ta en promenad runt banan för att undersöka skicket. Speciellt efter vädret som hade mörbultat banan ordentligt. För att snabbt summera så var banan hal och lerig. Leran hade exakt samma textur och tyngd som stengodsleran jag fick känna på under en drejerikurs. 

Träning.
Första träningen kändes både toppen och skräp. Toppen för att bilen kändes bra på underlaget och det fanns gott om fäste i leran. Det som kändes skräp var min körning och placeringen av bilen på banan. Det blev en hel del avkörningar innan jag började hitta vinklarna. 

Andra träningen så började flytet komma och tiderna började klättra ner. Det som märktes ganska omgående under körningen var att bilen blev tung av leran som fastnade både under bilen och inuti bakfälgarna.

Kvalen
Nu Fanns det lite mer fart i fingrarna och bilen kändes bra under första kvalet. Dags att börja pusha lite och se vilka tider som fanns och hur snabbt jag kunde köra konsekvent. Under första varvet gick det utmärkt men direkt jag kom tillbaka på rakan så lät bilen som den inte gick “rent” och det fanns ingen toppfart. In i depån och jag sprang ner för att se vad det är. Gasade fullt och det lät normalt. Ut på banan igen. Troligtvis fukt som hade letat sig in i en sensorport eller något liknande för bilen körde som normalt igen. 

Andra kvalet så kom det mer regn. Men det däremot bara en fördel för mig då bilen inte fastnade och det gick snabbare att ta sig genom kurvorna då bilen gled på leran istället för att fastna och vilja välta bilen. Tyvärr så hade vi haft ett strömavbrott på banan och batterierna hade inte hunnit laddas klart helt. Så när det var 2 minuter kvar så gick bilen in i limp mode och jag fick köra av. 
Trots det så hamnade jag på en 3:e plats på 10 varv med 42.995 som bästa tid och en genomsnittstid på 45.953. 1:a plats hade 43.169 som bästa tid och 45.953 som genomsnittstid. 

Tredje kvalet var mer eller en mindre en repeat på första kvalet. Inklusive problemet med elen. 

Men det räckte totalt till en 3:e plats i kvalen. 

Finalerna
Första finalen blev strykt då det kom mer regn. Men efter samlade krafter av alla förare som sopade bort det värsta pölarna för att sen kunna slänga ut ännu mer sågspån så kunde vi börja beta av finalerna. 
 

Tyvärr så fick Klas Bredberg och Robert Hillman bryta innan finalerna. Känns väldigt trist när de snabbaste förarna får bryta men vädret och banans skick var väldigt hård mot materialet. 

Regnet hade avtagit nästan helt under finalerna och leran satte sig ännu mer på bilen och i fälgarna. Nästan direkt så kändes bilen tung. Finalerna så handlade det enbart om att köra i mål. Att hålla bilen någorlunda på hjulen i dom förhållande vi hade. I andra finalen låg jag 15 sekunder före andraplats.
Det blev en vinst men det är en vinst med en asterisk. I fotnoten så kan man skriva att det var få deltagare och några av dom snabbaste från förra årets Svealandscup lyste med sin frånvaro. Sen fick dom, under dagen, snabbaste förarna bryta. 

Trots en vinst så känner jag en jävla revanschlust inför nästa tävling. 

Ett enormt tack till MK-Eskil som slet för att kunna genomföra tävlingen. Hatten av!