Högt och lågt. 

Botkyrka är en speciel plats för mig. Det är banan som ligger närmast hemma och den bana som jag själv utvecklades mest på under föregående säsong. Till den här säsongen började jag leda arbetet tillsammans med min goda vän Paul Baddock för att återställa ytan och se till att området är snyggt så vi har ett bra kommande 2025.  I och med det blev det även vi som förberedde tävlingen och även blev halvt anonymt ansvariga över att allt skulle lira under tävlingen. Det blev utmanande att koncentrera sig på racing samtidigt som strömmen gick, mikrofoner lade av och högtalare som spräcktes pga en felinställd mixer.

Men nu ska jag försöka snacka racing istället. 

Första och enda träningen visste jag att banan skulle vara snorhal med all dagg som skulle ligga på banan. Speciellt sektionen efter första hoppkombon efter rakan. Men fästet gick upp snabbt i banan. Dock lyckades jag krasha och bryta en främre nedre bärarm på bilen och fick bryta. 

Första kvalet kändes ok, fästet gick upp och jag kände att setupen på bilen började synka mer och mer med banan. 16 varv hann jag med under första kvalet. Hade snabbast kvaltid under 33s men genomsnittet låg över 37 vilket är väldigt långsamt jämfört med konkurrensen. 2:a kvalet så började allt flyta på mer och mer och till 3:e kvalet så låg jag på 18 varv med dom andra top 3 förarna med en förbättrat genomsnittstid på 35.1.

Under sista kvalet så började jag känna att bilen hade lite för mycket initial grepp i framvagnen i kombination med att bakvagnen inte riktigt ville släppa mitten i kurvorna. Sen började stabiliteten överlag i bilen bli jobbig, vilket nu i efterhand jag inser, pga för lågt rollcenter bak. 

Kunde dock kvala in på en 3:e plats. 

Det är här det är tydligt att man inte tävlar tillräckligt. Att inte kunna köra en bil som känns 100% utan att det ska påverka en för mycket mentalt. Första finalen så kändes bilen riktigt instabil. Nu i efterhand så blev balansen off med för högt rollcenter fram och för lågt bak när fästet blev högre och högre. Borde ha vänt på det och sänka roll fram för att få en lugnare bil som inte kändes så nervös i början av kurvorna och en bakända som släppte lite mer i mitten av kurvorna. 

Första finalen slutade med att jag hoppade snett i ett av de större hoppen och knäckte övre kulleden i alu så jag fick bryta. 

Andra finalen så satte jag på hårdare krängare i någon typ av psykos och stress. Det gjorde bilen lite mer stabil men det initiala greppet som skapades av krängarna gjorde att bilen ville välta i början av kurvorna. Jag gjorde exakt samma vurpa igen i samma hopp och knäckte övre främre bärarmen på samma sida som kulleden knäcktes på. 

Tredje och sista finalen så gick jag ut med setupen jag började dagen med. Bilen kändes ok men mentalt hade jag gett upp och tog mig genom finalen med många krascher pga ofokuserad körning.  I efter hand så skulle jag sänkt rollcentret fram och sänkt bak (vilket har blivit testat på samma banan efter tävlingen och jag kunde köra snabbare och mer konsekvent…)

Det blev en 6:e plats i finalerna. 

Lite slagen efter tävlingen men blev väldigt överraskad över att ha tagit hem en 2:a plats i totalen. Känns fortfarande konstigt med tanke på att resultaten inte har vart något att hurra över under säsongen. 

Många lärdomar och insikter jag är tacksam över för denna säsong som kommer bäras med mig till nästa säsong.