Den gångna helgen arrangerade SMK Trollhättan deltävling nummer 4 i SC för LS och Bike.

Med dryga 50 startande totalt så var det näst intill fullt i depån då jag anlände... Ja, jag kom sent till racet. Detta då familjeförhållanden inte medgav en tidigare nerresa från Luleå. Dock valde jag ändå att delta då det i år var 25-års jubileum för klubben på den aktuella banan och även för mig själv då jag var med på den första tävlingen som de arrangerade här 1992. Då var det klassen 1/8 Track som gällde. Nu var det Bike och ett inhopp i radiostyrda kungsklassen, 1/5 Touring. Jag hade sedan länge försökt få till att kunna åka på detta race och jag måste tacka Joel och Raymond Oskarsson som förutsättningslöst lånade ut Joels tävlingsbil till mig. Jag kom som sagt ner sent och hoppade rätt in i Q3 (av 5 rundor) men kände direkt att formen och bilen skulle stå mig bi. Bilen, en Genius racing XR4 är jag sen tidigare lite bekant med men det var två år sedan jag senast gjorde ett framträdande i klassen, då med vinst som resultat. Nu kände jag lite press på mig själv att prestera och blev väldigt nöjd då jag i min första kvalrunda var tvåa, endast cirka 4 sekunder efter ledaren Håvard Gulliksen (Genius). Efter att 5e kvalet var kört hade jag förbättrat mig lite. Håvard var fortfarande i topp med oförändrat resultat men Lidköpingsgrabben och alltid snabbe Micke Fredriksson hade tagit min andraplats. Således startade jag tvåa i semi A. Taktiken i semi A var att köra full final utan soppatorsk och endast gå på Mickes resultat från semi B för att försäkra mig om att starta före honom i finalen. Trollhättans bana har ett mycket högt grepp, har bra flyt men inte så många omkörningsställen och Micke är erkänt duktig på att hålla sitt spår i ledning.

Direkt efter start i semi drog jag och Håvard iväg. Håvard verkade inte gilla pressen jag satte upp mot honom och släppte mig på varv 4. Jag kände då stor tillit till bilen och började slå av på tempot. Semi körs nu för tiden om 30 minuter, till skillnad från tiden då jag rejsade tidigare om 20. Bror Fredrik coachade varv för varv mot det tempot Micke hade haft och när klockan slog över på 28:e minuten fick Håvard ta sin mats ur skolan med bränslebrist. Jag kom in i mål 1.5 sekunder före Mickes resultat i semi B och tog således Pole inför finalen...

Jag och Günter hade båda kvalat in till samma semifinal och var taggade till tänderna. Nu skulle det visas var skåpet skulle stå. Under lördagskvällen hade vi bägge gått igenom bilarna och gjort mindre justeringar på setupen. Känslan av goda resultat började byggas upp i våra sinnen.

Semifinalerna var odramatiska förutom för Günter som inte förmådde att koncentrera sig på sin körning samtidigt som speakern pratade om Marcus i högtalarsystemet. Günter var i början av loppet inblandad i en mindre crash och valde därefter att gå i depå för att ta en cigg istället.

Bikescenen i Sverige är och har varit tämligen oförändrad de senaste åren. Samma välkända trevliga ansikten mötte mig vid banan. Hasse, Micke, Raymond, Mattias, Fredrik och Kalle lär utgöra kärnan av bike-åkare och är även de som skall representera Sveriges färger utomlands.

Jag hade till detta race byggt om min RG BK1R till att innefatta direkt styrdämpning via rotationsdämpare. Mycket energi lades vid att hitta rätt vridmoment och justeringar av densamma. Tillslut var jag hyffsat nöjd och med Mickes tips att fylla styrdämparen med Xray 100CST olja kände jag att jag hade farten att kunna utmana Fredrik om vinsten... Säg den glädje som varar... I final 1 lyckades jag komma för tight mot curbsen på rakan och gjorde en vurpa med resultat att bägge svingplattor gick av. Inget mer tävlande denna helg då dessa plattor saknades i reservdelskådan. Fredrik kunde, om än hotat av Raymond tillslut ta hem segern i bike-klassen. Grattis bror 

Finalen i Touring.

Startflaggen rycktes, min fart från linjen gick inte att klaga på och direkt byggde jag upp en lucka till Micke som snabbt lyckats ta sig förbi Håvard. Vid första varningen som kom redan runt varv 5 sladdade framförvarande bil till efter rakan vilket fick mig att välja ytterspår för att inte kollidera. Micke och Håvard som kom nån sekund bakom hann dock ta innerspåret och passera både den varvade samt mig själv.

Nu var det ombytta roller. Jag fick jaga ikapp norrmannen på 2a plats och klubbkamraten och vän sen 30 år tillbaka i ledning. Nåt varv senare gjorde Håvard ett misstag och gatan mot Micke var fri. Den racingen som därefter följde för ett par minuter är oförglömlig för mig. Min Genius gick som en dröm och jag kunde under ett par varv känna på och pressa Micke till olika spårval för att försvara sin ledning. När luckan visade sig i kurvan efter rakan för andra gången dök jag in. Min bil var gott och väl framme vid Mickes framhjul då vi närmade oss apex #2, Micke svängde då, till min förvåning in mot apex och kollisionen var ett faktum. För att försigå racecontroller valde jag att stanna upp, även om jag inte ansåg att något fel hade begåtts och åter släppa fram Fredriksson. Jag ville inte riskera att RC skulle tro att jag t-bonat ledaren och ge mig ett förrädiskt stop-n-go... Nu visade det sig att smällen blev avgörande då Mickes bil slet av mitt ena vingfäste... Bara till att åka i depå och se sig slagen.

Ridå ner och antiklimaxen var total!

Såhär i efterhand är jag ändå nöjd. Jag tog mig, mot alla odds ner till Trollhättan och fick uppleva ett underbart arrangemang signerat Lindner/Bengtsson/mfl samt en skön stämning med många goda gamla vänner i depån. Att utan träning på vare sig bana eller bil vara med i toppen gav mersmak och blodad tand. Jag inser också värdet och glädjen

av att köra dessa bilar till skillnad mot de mycket mindre och fragilare 1:10 touringbilarna med känslan i körningen, däcken och responsen på setup som LS ger tillbaka till föraren. Här är det inte en Power kurva i ett esc man ställer eller tid av soppning av däck som är avgörande.... Här är det ramp-effekten i diffen, rätt däcksval, en koppling som skall greppa vid 10400varv och en körning med insidan av huvudet som ger resultat... Det, DET mina kära läsare är RC-bilskörning i den högre skolan.

10e plats i en avbruten final är inget att hänga i granen men det jag tar med mig är Joel/Raymond Oskarssons villighet att låna ut bil/motor, Peter Häggs entusiasm att driva klassen, Jocke Perssons vinnarskalle, Blomdahls kaffe, Hasses reservdelslåda till hojarna och alla ni andra som gjorde helgen glimrande. Ingen nämnd ingen glömd.

Stort tack

/Marcus