Film längst ner i inlägget.

I Touring började det mycket bra för Marcus. Som redan nämnts i tidigare inlägg diskuterade Marcus och Markus idéer och setuper med varandra.

Bägges bilar var snabba redan på fredagens fria träning och de testade varandras bilar back2back.

För Markus d.y. Gick kvalen bättre än för Marcus d.ä. Marcus v E hade struliga kval med bilar som kraschade framför honom och Murphy som förnekade körningar i mer än 4 kval.

Detta gjorde Markus H tog TQ före Wilck men Marcus v E lyckades bara knipa 4:e kvalruta. Det var dock väldigt väldigt jämt ner till 4e platsen så allt kunde hända.. Vilket det oxå gjorde. I första finalen blev det en kedjereaktion bakifrån med påkörningar. Förutom att Marcus v E blev liggandes på taket åkte han på en stop&go. Uppkörning från ruta 7 eller 8 påbörjades och han var nära att sno åt sig 2a platsen i slutet av loppet. En oturligt touch med Markus H ödelade även dennes chanser på topp-placering. Linus H från SMS såg länge ut att knipa andraplatsen men lyckades inte knipa åt i slutet.

I final #2 fick Marcus v E åter en smäll i starten men kom ändå iväg som 4a. Dock tappade han dryga 20 meter till ledartrion anförd av Markus Hellquist tätt följd av Victor Wilck. Daniel låg trea me blev efter 8 varv upphunnen av Marcus som höll samma tempo som ledardoun. Efter dryga 3 minuter touchade ledaren och tvåan som sportsligt inväntade ett positionsbyte. Nu var fighten igång på allvar med 4 bilar på ett pärlband. Ytterligare en liten touch av tvåan gjorde att Marcus v E kort var uppe på en tredje position, något han överrumplad inte förvaltade mer än ett par kurvor. Marcus d.ä. gjorde därefter ytterligare en attack på Wilck och var kort uppe på en tredje plats som Wilck återtog två kurvor senare. Slutresultatet blev Marcus fyra i mål med Markus H som segrare.

Till tredje och avgörande var det två olika vinnare men tre personer som kunde ta titeln.

Denna gång blev det en clean start för de fyra första och fighten var igång. Marcus tog sig ganska snabbt förbi trean som missade apex och jagade därefter ikapp ledardoun, denna gång ledd av Wilck efter att de touchade vid en varvning.

Wilck i toppen med sin Xray kopia verkade köra defensivt och bägge Marcus låg på stenhårt. Det oundvikliga skedde då MH i chicanen framför förarställningen körde in i ledaren och bägge slog ihop. Marcus visade stridspilot-takter och reagerade blixtsnabbt men en korrigering inpt i banan och övertog ledningen. Här vart han nog lika förvånad som RC som missade incidenten. Marcus träffade sen en bubbla så Markus H återigen kunde ta ledningen. Fighten nu blev om andraplatsen. Wilck bröt i förtvivlan och var borta ur racet.

Marcus vart hårt pressad men den pressande föll på eget grepp och överkörde it mot förarställningen. Således två Xray i mål först.

Detta var nog den bästa körningen Marcus v E presterat i kungaklassen. Kolla gärna in videon från final 3 och bedöm själva.

Vinsten gick till Marcus Hellquist före Victor och Daniel. Marcus v E slutade fyra i denna tävling. Detta får ändå anses som klart godkänt. Mest nöjd var han ändå över att tillsammans med Wilck vara de enda som presterade 13.06 tider.

Väl mött nästa säsong.

Final #1

https://youtu.be/GKoOWWKkK2U

Final #2

https://youtu.be/eTVeTEsmEk0

Final #3

https://youtu.be/I1n8vFWamJs

Vi väljer här att dela upp klasserna i separata inlägg så att det blir lättare att följa! Videos från alla finaler längst ner i inlägget.

Marcus bil gick bra ända från träning #1 på fredagen. Hela helgen satt Marcus v E och Marcus Hellquist och diskuterade setuper samt strategier. Alla andra XRAY förare fick även de den hjälp de behövde vilket uppskattades oerhört.

Faktum är att PROstock-bilen inte fick en endaste justering under hela tävlingshelgen. Setupen var exakt samma som körts i Vännäs och Luleå tidigare under året. Setupen kommer publiceras här inom kort.

Redan på träningen visade sig bilen dessutom vara snabb, riktigt snabb till och med. Kurvhastigheten är sjukt hög för att vara en touringbil.

Marcus kom ut som seedad #1 från träningen, en position han behöll genom kvalet och nu var det spännande inför finalerna. Skulle nerverna på gubben hålla eller skulle han backa av och gå safe?

I första finalen blir han knuffad i kurva tre och halkar direkt ner till 7e plats. Tilliten till materialet gjorde att han kunde köra fort ändå. Sakta klättrade han i stegen och när de framför återigen körde över varandra smet Marcus förbi. A-main #1 - P1!

I final #2 tog han starten snabbare och satte upp ett ruggigt tempo. Varv för varv ökade han avståndet till bakomvarande och tog en flag-2-flag victory... Titta på videon från final två, men stäng inte av förrän ni hör glädjen från förarställningen

Final #3 valde han att köra för att inte ge bort poäng. Ledning från start med ett ruskigt varv på 13.271 såg ut att ge ytterligare en vinst i boken. (Snabbast i Touring var Wilck på 13.060 och Marcus v E på 13.067 som jämförelse). En oväntad tractionroll på grund av förarens abrupt input gjorde att sista segern uteblev. Men vad gör det? Marcus tog hem vinsten i PRO-Stock 13.5.

Günter valde att avstå körningarna i finalerna för att undvika att orsaka en kollision och bara kunna titta på sonen istället. Han slutade således på 10:e plats.

Vi vill även rikta ett stort grattis till Alexander Wågstedt (Skellefteå MS) , Xray T4-18 som knep bronspengen samt Elias Hedström (Luleå RC Klubb), XRAY T4-17 som blott 9 år gammal lyckades bärga hem vinsten i en oerhört raffinerad B-final. Grattis till er bägge två.

Album med bilder nedan:

Bilder

Video från final #1

https://youtu.be/_QY1fOhNN48

Video från final #2

https://youtu.be/gwpxM85D37w

Video från final #3https://youtu.be/RtUsSe-bfOM

Tack till Minicars Hobby Distribution AB för supporten till detta race.

Filmer längst ner i inlägget.

Fredrik och Günter ställde i år åter upp o F1 klassen.

Under den fria träningen på fredagen fick Fredrik jobba både med sin setup, köra in lite nya däck samt försöka bemästra 39 graders feber som slog till på morgonen. Setupen verkade lovande under lördagens seedande träning och var även snabbast i kvalen och en TQ bärgades.

Bakom Fredrik var det otroligt jämt med både Nathan P och Pekka som låg precis bakom och nosade.

Finalerna kom att bli riktigt jämna historier. Förmodligen det jämnaste vi nånsin skådat i klassen. De tre herrarna var i stort sett identiskt snabba och här skulle det handla om att inte göra misstag men samtidigt ha flyt vid varvningar av de mindre erfarna förarna.

Fredrik startade som TQ och ledde första finalen till dess att det återstod dryga minuten. Då krockade han oturligt ihop med en varvad bil och Nathan som legat i suget bakom kunde smita förbi. Resultat 1 Nathan, 2 Fredrik, 3 Pekka.

Final 2: Fredrik ledde loppet från start. Nathan körde tidigt bort sig och Pekka låg tvåa. Ungefär halvvägs in i loppet rollade Fredrik på en kona så Pekka kunde gå om. Fredrik slutade 2a dryga sekunden bakom.

Final 3: Nu skulle det avgöras. 1 vinst vardera för Pekka och Nathan med Fredrik på två 2a platser gjorde att racet var helt öppet.

På varv ett fick Fredrik ett litet kast och blev ståendes nos mot nos med Nathan. Iväg efter kraschen satte de två upp ett rasande tempo och försökte köra sig upp genom fältet. Denna gång var det svårare då motståndarna nu inte behövde släppa förbi dem som vid varvningarna.

Fredrik skuggade Nathan ända in till mållinjen i denna den snabbaste av de tre finalerna. Nathan visade dock prov på goda nerver och misstagen uteblev. Det var några nära fighter wheel2wheel men väldigt just körning kombatanterna emellan.

Nathan tog vinsten före Pekka och Fredrik på 3e plats. Vi gratulerar Nathan och Pekka till de bra körningarna.

Fredrik körde sin X1-18 med alu-flex chassie och Hobbywing combo. Likt tidigare race körde han motorn med fast timing.

Fredrik kommer posta sin setup här under veckan.

Günters körning under kvalen såg stabil ut och tog honom till P4 på griden. Denna gång hängde han dock inte riktigt med och får åka hem och träna lite mer.

A-Final #1

https://youtu.be/HI2B0prZISc

A-final #3

https://youtu.be/C3vOhqO7ylg

Den gångna helgen arrangerade SMK Trollhättan deltävling nummer 4 i SC för LS och Bike.

Med dryga 50 startande totalt så var det näst intill fullt i depån då jag anlände... Ja, jag kom sent till racet. Detta då familjeförhållanden inte medgav en tidigare nerresa från Luleå. Dock valde jag ändå att delta då det i år var 25-års jubileum för klubben på den aktuella banan och även för mig själv då jag var med på den första tävlingen som de arrangerade här 1992. Då var det klassen 1/8 Track som gällde. Nu var det Bike och ett inhopp i radiostyrda kungsklassen, 1/5 Touring. Jag hade sedan länge försökt få till att kunna åka på detta race och jag måste tacka Joel och Raymond Oskarsson som förutsättningslöst lånade ut Joels tävlingsbil till mig. Jag kom som sagt ner sent och hoppade rätt in i Q3 (av 5 rundor) men kände direkt att formen och bilen skulle stå mig bi. Bilen, en Genius racing XR4 är jag sen tidigare lite bekant med men det var två år sedan jag senast gjorde ett framträdande i klassen, då med vinst som resultat. Nu kände jag lite press på mig själv att prestera och blev väldigt nöjd då jag i min första kvalrunda var tvåa, endast cirka 4 sekunder efter ledaren Håvard Gulliksen (Genius). Efter att 5e kvalet var kört hade jag förbättrat mig lite. Håvard var fortfarande i topp med oförändrat resultat men Lidköpingsgrabben och alltid snabbe Micke Fredriksson hade tagit min andraplats. Således startade jag tvåa i semi A. Taktiken i semi A var att köra full final utan soppatorsk och endast gå på Mickes resultat från semi B för att försäkra mig om att starta före honom i finalen. Trollhättans bana har ett mycket högt grepp, har bra flyt men inte så många omkörningsställen och Micke är erkänt duktig på att hålla sitt spår i ledning.

Direkt efter start i semi drog jag och Håvard iväg. Håvard verkade inte gilla pressen jag satte upp mot honom och släppte mig på varv 4. Jag kände då stor tillit till bilen och började slå av på tempot. Semi körs nu för tiden om 30 minuter, till skillnad från tiden då jag rejsade tidigare om 20. Bror Fredrik coachade varv för varv mot det tempot Micke hade haft och när klockan slog över på 28:e minuten fick Håvard ta sin mats ur skolan med bränslebrist. Jag kom in i mål 1.5 sekunder före Mickes resultat i semi B och tog således Pole inför finalen...

Jag och Günter hade båda kvalat in till samma semifinal och var taggade till tänderna. Nu skulle det visas var skåpet skulle stå. Under lördagskvällen hade vi bägge gått igenom bilarna och gjort mindre justeringar på setupen. Känslan av goda resultat började byggas upp i våra sinnen.

Semifinalerna var odramatiska förutom för Günter som inte förmådde att koncentrera sig på sin körning samtidigt som speakern pratade om Marcus i högtalarsystemet. Günter var i början av loppet inblandad i en mindre crash och valde därefter att gå i depå för att ta en cigg istället.

Bikescenen i Sverige är och har varit tämligen oförändrad de senaste åren. Samma välkända trevliga ansikten mötte mig vid banan. Hasse, Micke, Raymond, Mattias, Fredrik och Kalle lär utgöra kärnan av bike-åkare och är även de som skall representera Sveriges färger utomlands.

Jag hade till detta race byggt om min RG BK1R till att innefatta direkt styrdämpning via rotationsdämpare. Mycket energi lades vid att hitta rätt vridmoment och justeringar av densamma. Tillslut var jag hyffsat nöjd och med Mickes tips att fylla styrdämparen med Xray 100CST olja kände jag att jag hade farten att kunna utmana Fredrik om vinsten... Säg den glädje som varar... I final 1 lyckades jag komma för tight mot curbsen på rakan och gjorde en vurpa med resultat att bägge svingplattor gick av. Inget mer tävlande denna helg då dessa plattor saknades i reservdelskådan. Fredrik kunde, om än hotat av Raymond tillslut ta hem segern i bike-klassen. Grattis bror 

Finalen i Touring.

Startflaggen rycktes, min fart från linjen gick inte att klaga på och direkt byggde jag upp en lucka till Micke som snabbt lyckats ta sig förbi Håvard. Vid första varningen som kom redan runt varv 5 sladdade framförvarande bil till efter rakan vilket fick mig att välja ytterspår för att inte kollidera. Micke och Håvard som kom nån sekund bakom hann dock ta innerspåret och passera både den varvade samt mig själv.

Nu var det ombytta roller. Jag fick jaga ikapp norrmannen på 2a plats och klubbkamraten och vän sen 30 år tillbaka i ledning. Nåt varv senare gjorde Håvard ett misstag och gatan mot Micke var fri. Den racingen som därefter följde för ett par minuter är oförglömlig för mig. Min Genius gick som en dröm och jag kunde under ett par varv känna på och pressa Micke till olika spårval för att försvara sin ledning. När luckan visade sig i kurvan efter rakan för andra gången dök jag in. Min bil var gott och väl framme vid Mickes framhjul då vi närmade oss apex #2, Micke svängde då, till min förvåning in mot apex och kollisionen var ett faktum. För att försigå racecontroller valde jag att stanna upp, även om jag inte ansåg att något fel hade begåtts och åter släppa fram Fredriksson. Jag ville inte riskera att RC skulle tro att jag t-bonat ledaren och ge mig ett förrädiskt stop-n-go... Nu visade det sig att smällen blev avgörande då Mickes bil slet av mitt ena vingfäste... Bara till att åka i depå och se sig slagen.

Ridå ner och antiklimaxen var total!

Såhär i efterhand är jag ändå nöjd. Jag tog mig, mot alla odds ner till Trollhättan och fick uppleva ett underbart arrangemang signerat Lindner/Bengtsson/mfl samt en skön stämning med många goda gamla vänner i depån. Att utan träning på vare sig bana eller bil vara med i toppen gav mersmak och blodad tand. Jag inser också värdet och glädjen

av att köra dessa bilar till skillnad mot de mycket mindre och fragilare 1:10 touringbilarna med känslan i körningen, däcken och responsen på setup som LS ger tillbaka till föraren. Här är det inte en Power kurva i ett esc man ställer eller tid av soppning av däck som är avgörande.... Här är det ramp-effekten i diffen, rätt däcksval, en koppling som skall greppa vid 10400varv och en körning med insidan av huvudet som ger resultat... Det, DET mina kära läsare är RC-bilskörning i den högre skolan.

10e plats i en avbruten final är inget att hänga i granen men det jag tar med mig är Joel/Raymond Oskarssons villighet att låna ut bil/motor, Peter Häggs entusiasm att driva klassen, Jocke Perssons vinnarskalle, Blomdahls kaffe, Hasses reservdelslåda till hojarna och alla ni andra som gjorde helgen glimrande. Ingen nämnd ingen glömd.

Stort tack

/Marcus

Helgen den 3-5 mars avgjordes RM för track inomhus. Hässleholms MK gjorde ett kanon arrangemang där de tillochmed ordnat med hemlagad lunch åt alla som var hungriga. Tävlingen flöt ur ett deltagarperspektiv helt perfekt. Banan var på svart ETS matta med ett otroligt högt och jämt grepp. Oljebaserade soppor såsom CS-high grip var här förbjudna.

Banan höll ungefär 2.5 meters bredd och hade en layout som passade alla klasser ingående i tävlingen.

Perfekt är inte vad jag skulle vilja kalla min egna insats i Touring däremot... Det började bra på fredagens träning och mina varvtider sänktes sakta ner för att slutligen komma under 8 sekunder. På lördagens kval hade jag det dock lite kämpigare. Det första kvalet slarvade jag bort med för många och stora förarmisstag. Varvtiden var hyffsad men i en sån här jämn tävling med högt motstånd räcker i te det till. Q2 och Q3 gick desto bättre och jag lyckades med 37 varv. Jag låg då på en 6e plats med chans på avancemang mtp att jag kom 11 i första rundan. Nu blev inte sista kvalet för dagen vad jag hoppats på och en medtävlare sabbade totalt möjligheten att förbättra mig. Det är förvånansvärt hur rutinerade förare efter ett större misstag bara väljer att köra rakt in i banan utan någon som helst hänsyn till sina medtävlare... Efter lördagens kval, med ett kvar på söndagen så låg jag nia. Arrangören hade fått dispens, troligtvis då banan var ganska tight att frångå det standardiserade 10 bilar till final och körde nu 8 per heat.

Till söndagen testade jag bilen på uppvärmningen efter att ha gjort lite justeringar på rollcenter. Tiderna var bra och känslan mycket bra... Då infinner sig Murphy och rensar mitt huvuddrev när jag kör ut för Q5. Där och då gick både bror och far ut ur mekrummet och vågade nog inte komma in igen förrän de såg att jag började prata normalt igen.

Med det förrädiska, och synnerligen märkliga points-systemet så innebar detta att även fast jag hade 5e snabbaste tid ej tog mig till A-FINAL vilket var en delmålsättning. Pointssystemet kommer jag beröra i ett kommande inlägg då jag är helt oförstående till varför detta används inomhus.

B-finalerna har jag inget speciellt att skriva om. 3 raka vinster där jag använde heaten till att pröva lite nya inställningar och olika karosser.

Günter gjorde däremot stora framsteg med sin touringbil. Man såg att han led av för lite träning inför racet men allteftersom han fick köra och vi kunde pejla in inställningarna mot hans körstill så gick det nog över förväntan. Günter lyckades genom två felfria sista kval faktiskt att klättra från C-final upp till B. Han pressade sin varvtid som till en början låg runt 8.6 sekunder ner till 8.2. Med tanke på Wilck och Hellquists tider runt 7.8s så är det fullt godkänt. Günter var nöjd med sin T4 och fick dessutom blodad tand för touringåkandet.

I klassen var Victor närmast hotad av Marcus Hellquist. Dessa två var i en klass för sig själva och ingen av oss resterande kunde på allvar hota dessa herrar mer än något enstaka varv. Efter dessa var det dock desto jämnare och endast tiondelar skiljde mellan 3an och 10an i kvalen.

Den enda fördelen jag som person kunde ta av att hamna i B-final var att jag fick möjligheten att se Victor Wilck köra sina A-finaler... Den kontrollen och precisionen grabben besitter när han rättar en RC-bil runt banan är en fröjd att se. Mycket mycket imponerande.

F1

I F1 klassen finns det bara en sak att skriva - Fredrik von Elling kom, han sågs, han segrade! Ingen, varken jag eller Joel Oscarsson (med för tävlingen lånad bil) kunde matcha Fredriks pace över 5 minuter. Det var som om Fredrik körde på foam-däck medan vi andra halkade omkring på hårda gummi puckar. Bra fokus och absolut inga misstag rätt igenom racet gjorde att han kunde titulera sig "F1 Swedish Open Champion - 2017" och gick hem med en ny XRAY X1-17 under armen. 2a blev Marcus och 3a Joel Oskarsson.

Minicars Hobby hade sponsrat F1 klassen där vinnaren fick en bil och en bil lottades ut bland deltagarna i klassen. Den andra bilen vanns av tävlingens yngsta förare och även bästa debutant, Elsa Bohman. Stort grattis.

Då både jag och Günter körde dubbla klasser så fanns inte tiden att ta bilder i den utsträckning vi brukar eller titta ordentligt på de andra klasserna. I 1:12 vann dock Åkes grabb, Alexander Andersson med felfri körning och bra fart i chassiet. Detta trots att han kom till start utan sömn då han jobbat natt dagen innan racet.

Detta var avslutningen av säsongens tävlingar för min del men i skrivande stund är Fredrik och Günter i Eskilstuna för avslutningen av MSEC.

#vonellingracing #Minicars #Xray #Bittydesign

Mvh

MARCUS

REDRC

Deltävling 4 i Sydsvenska Inomhuscupen avgjordes igår på Växjös bana.

Hela arrangemanget flöt på kanon och där familjen Hellqvist tillmötesgående tillsammans med PeO och någon ytterligare klubbmedlem drev runt såväl varvräkning, racecontroller, speaker som kafeteria med bravur.

Banan var öppen i sträckningen med hög fart och tighta fighter som följd. Stämningen i depån och under racen var avspänd både under den fria träningen på fredagen såväl som under lördagen och tidsplanen var genomtänkt.

I stort alltså ett kanonarrangemang av VäxjöMS - Tack grabbar och tjejjer.

I 1:12 var det endast 4 deltagare med familjen Bohman som fyllde 50%. Peter B vann före Fredrik Liljeros och Magnus Löfqvist. Bäste debutant blev Melker Bohman.

1:10 GT Stock vanns av André Fossto före Kenneth Carlsson och Stefan Svensson. Rasmus Askrot blev tävlingens raket och vann således ett presentkort på Euro RC. Rasmus åkte långt, blev 4:a i stock med snudd på pallen och ställde dessutom upp med att hjälpa klubben med diverse saker. Riktigt kul o se!

1:10 Mod med 13 deltagare togs hem av Marcus Hellquist (XRAY)som även var TQ. Bakom Mackan var det hårt om de resterande pallplaceringarna men Daniel Carlsson (Team Associated) knep andraplatsen tack vare vinst i sista finalomgången. Trea blev Jonas Andersson. I Modified klassen hade LRCK 2 deltagare med: Lukas Knutsson placerade sig på en 8:e plats och "Old-man" Günter på en 13:e plats.

F1 klassen bjöd på ett bra startfält med ett fullt heat denna gång. Frågan var om någon skulle rå på Fredrik som visat sig snabb på att ratta F1-bil. Raymond Oscarsson var tillsammans med Günter de som närmast tidsmässigt hade nåt att säga till om. Detta var Raymonds första bil-tävling på fyra år och dessutom med lånad bil (Tack Henrik Gustafsson) och slutplacering som 2:a är fullt godkänt. Raymond fyllde dessutom år på dagen (vi lämnar hur mycket åt sidan...) och firades av med presenter från BIKE-gänget. Åt Fredriks rutin och fart fanns nämligen inget att göra åt. Günter körde in som sista pallplacerade på en tredje plats. Det var riktigt kul att några nya ansikten dök upp. Både Johan Blomqvist (LRCK) och Johan Sjögren (LRCK) gjorde säsongs och/eller klass-premiär.

Nu laddar vi om batterierna och ser fram mot nästa race som tillika är RIKSMÄSTERSKAP. Detta hålls av Hässleholms MK första helgen i mars.

Anmälan sker här: http://www.myrcm.ch/myrcm/main?pLa=en&hId[1]=com&dId[E]=31092

Ber om ursäkt för de enormt suddiga bilderna.

20170212

Den gångna helgen arrangerade Örebro Radio bil Klubb ihop med Bofors MRK deltävling 5 i mellansvenska elbilscupen. Tävlingen drog med svenska mått mätt ett gigantiskt startfält och hela 65 startande i 4 klasser. Det var 1:12, 1:10 Touring Mod, 1:10 touring stock samt F1. Glädjande för F1-klassen och de 11 startande var att arrangören valde att dela upp finalerna på A+B finaler om vardera 3x5 minuter. Något som uppskattades av såväl rutinerad som nybörjare.

ÖRBC har publicerat resultat på deras Facebook sida så det lämnar jag åt läsarna att leta upp där. Istället kommer fokuset här ligga på Touringracet, min återkomst till 1:12 scenen samt utvecklingen inom F1.

Banan i Örebro var rytmisk för att vara huserad på en sån liten yta. Detta verkar vara en trend i Sverige och ett moment22 med dagens stressade befolkning. Utan permanent bana - ingen klubbaktivitet - klubben dör.... Då är det bättre med en mindre lokal och hög aktivitet än som förr då vi rullade ut mattor varje lördag men aktiviteten uteblir. Banorna blir mindre och avsaknad av toppfart består men det blir ändå race 

Nåväl.... I Touring började dagen strålande och jag var toppseedad efter träningen och bäst över tre sammanhängande varv. T4an var inställd för en bana med högt grepp då rapporter från helger innan gjort klart att det var vältgrepp i mattan. Jag valde att köra för fullt i första träningen och köra in en ny omgång däck i andra. Denna omgång fick sedan sitta kvar under kvalen. Kvalen då... Dessa gick från dåligt till uselt. Jag förväntade mig att greppet bara skulle öka och gamblade lite med setupen. Tyvärr gick greppet i mattan ner och bilarna flöt mer över ytan. Fredrik led av umderstyrning och jag av att bilen överroterade ut ur böjarna. Kvalresultat: 4 för mig och 10a för Fredrik och således B-final för honom. I första finalen var det lite carambolage men jag hade några sköna fighter med både Fredrik Loiske och TommÖ. Tyvärr dock ingen fart i min setup och både Andreas och Lukas såväl som Axelsson kunde dra ifrån. Till final 2 bytte jag till den första uppsättningen däck igen och bytte samtidigt soppa till Mighty Gul. Nu blev det fart i grejerna. Det kändes redan på warm-up. Tyvärr var min egna mekaniker usel, dvs jag själv och jag fick ta min Mats ur skolan redan efter nåt varv då hela FR-fästet lossnade. I tredje gick bilen också bra, jag o Andreas matchade tider men tyvärr fick jag lägga för mycket krut på att försöka köra om den mycket breda, defensivt körande Tommy Bergfelt. Placering: vet ej, kollade aldrig.... 

Andreas Johansson vann en ärlig vinst på smart och snygg körning genom alla tre finaler. Stort grattis och kul att nya bilen funkar!

1:12-klassen var kul att gästspela lite. Mitt mål med detta race var att köra felfritt med det material jag hade tillgodo (supertack till Micke Brandt som lånade ut komplett bil med svarvade däck) och iaf ta mig till A-final. Målet såg ut att missas ända fram till sista kvalrundan då jag lyckades peta ner Hans Lyxell samt en till och starta som 8 i A-final. Här visste jag att jag skulle vara slagen på förhand men om jag skulle göra perfekta heat kanske klättra upp några planeringar. De andra kraschade ur lite hit o lite dit men även jag gjorde några misstag så udda blev jämt. Det jag tar med mig härifrån var faktiskt fighterna jag hade om placering med bla Micke då det var mycket schysst körning. Det jag inte tar med mig är när vissa skall varva och tro att framförvarande bara skall flytta sig vart man än är på banan. Här tycker jag kyla/taktik saknas och vissa behöver öva på det mer än andra. Ingen nämnd ingen klämd. Åt segraren Alexander Andersson fanns det iaf ingen som kunde göra något åt. Grattis till vinsten.

F1 kom att bli spännande. SuperSebbe Johansson tog TQ framför en förvånad Fredrik. Marginalen var dock minimal med drygt 3 sekunder dem emellan. Ni som såg kvalheaten med 11 bilar i förstår vad jag menar. Det gällde att ha lite tur oxå

Första finalen var fantastisk med Fredrik som lyckades att plocka Sebbe ganska snabbt och jag tätt efter Sebbe. Några minuter in i loppet hade Fredde skaffat sig en lucka och fighten om andraplatsen var stenhård. Då gjorde Sebbe sitt ödesdigra och för ovanlighetens skull ett misstag och jag kunde knipa andraplatsen.

Final två såg omvända roller mellan Fredrik och Sebbe där den senare tog vinsten följf av Fredrik och mig själv.

Till tredje finalen var vinnaren ännu inte korad och allt stod på spel. Finalen liknade den första där Fredrik ryckte och skaffade sig en ledning. Team order satte dock stopp för vinsten och Fredrik lät storebror rulla in som segrare. Vad han dock inte tänkte på var att han där och då höll på att förlora totalvinsten. Nu låg dock sekunderna från final ett på hans sida och han knep även totalen. Bakom oss tre följde så även Günter som inte riktigt hittat rätt i setupen samt Mattias Elmefors som bäste Debutant lyckades knipa en A-final plats tillsammans med Kalle Helgén.

B-finalerna hann jag inte riktigt beskåda då jag själv körde i tre klasser men segrare blev Bengt Röjder före Mattias Hansson som körde sin första tävling utanför landskapsgränsen samt Elsa Bohman.

Trots vissa större krascher och rutinerade förare blandade med nybörjare var kvalen väldigt roliga. Här gällde det att hålla tungan rätt i munnen och verkligen köra med split-vision. Farten är absolut tillräcklig för att göra racing en intressant bilarna tål mycket stryk. Frågan är om något annat än en enstaka spoiler gick åt överhuvudtaget? Klassen lämpar sig faktiskt för alla som vill ha lite skön bilkörning utan materialhets och större hål i plånboken. Till nästa säsong tycker jag bara vi ska se över lite i det tekniska reglementet vad gäller esc samt vilka däck vi ska välja. Färdiga förslag på detta finns faktiskt redan. Att det sen klassas som en supportklass och endast kostar 100 spänn i anmälningsavgift är kanon! Om vi inte kör den som officiell cup så kan tom förare utan licens vara med

Med tanke på alla startande i de olika klasserna och alla efterföljande finaler, varav jag själv körde 9 stycken tycker jag arrangören skötte sig utmärkt. En liten justering på tidsschemat och cirka 10 minuters delay är klart godkänt. Det var strålande att alla klasser och umderfinaler fick köra 3 finaler vardera och att dagen ändå inte blev längre än vad det första preliminära schemat visat. Nu skippades istället långa pauser med tom bana. Dock kan arrangören ibland också behöva en kortare paus och hinna trycka en korv med bröd

Banan och mattan höll bra hela dagen även om greppet hade mer att önska. Nu vet jag att diskussioner förs för vad som orsakat detta men jag låter de med kunskap i frågan själva diskuttera detta vidare i lugn och ro men jag skulle inte bli förvånad om det tillkommer en soppa-regel även i MSEC till nästa år.

I depån var det go stämning hela dagen och skall man hitta nåt litet att anmärka på så var det väl möjligen att kaffemjölken tog slut i fiket.

Väl mött på nästa race.

/Marcus

Sen ska man väl hashtagga lite oxå som alla gör så att framtida och befintliga sponsorer blir glada 

#inteminbästasetup #TackMickeBrandRacing #DUALSKY #Xray #Minicars #CYMOHOBBY #långdagavslutadesmedenbirahosmamma